Men inse!

Jag känner ofta att jag inte hinner med, väldigt väldigt ofta. Nu är det så igen. Och det märkliga är att det samtidigt känns som att jag inte gör nått. Om jag bara gjorde allt det där som jag känner att jag inte hinner med så vore ju problem löst säger då den kvicktänkte. Men vore det så enkelt hade jag ju inte haft detta problem vill jag då påstå. Jag måste nog bli bättre på att se det jag faktiskt åstadkommer. För saker blir ju gjorda. Även om det känns som om jag inte har hunnit slöjda på över ett år så har jag färgat massor av garn och gjort en hel del stickmönster som jag med stor framgång har sålt detta senaste år. Jag har dessutom sökt och fått både stipendium och jobb inom knypplingens värld. Jag har hållit endel kurser, medverkat på marknader och utställningar och haft öppen verkstad för andra året i rad. Så saker blir ju gjorda, även om jag själv inte märker av det. Att jag dessutom varit gravid och fött fram en liten son som snart fyller ett halvår har väl inte direkt gett mig mer tid, men jag ska inte skylla min bristande arbetsmoral på honom. Jag hoppas på att slutet av det här året kommer att bli, kanske inte fyllt, men i alla fall halvfyllt av nyskapande slöjd, inspirerande projekt och klara varma färger.